tisdag, september 19, 2017

Proust om patriotism och propaganda

Åsiktsmatning är ett meningslöst begrepp. Om fransmännen fått höra att de skulle bli slagna, skulle ingen fransman ha känt större förtvivlan över detta än om han fått veta att han skulle bli dödad av de tyska kanonerna. Är man verkligen en levande medlem av en nation, står man själv för den verkliga åsiktsmatningen, genom hoppet, som är ett uttryck för nationens självbevarelsedrift. Det säkraste sättet att göra sig blind för det orättfärdiga i individen Tysklands sak och att ständigt erkänna det rättfärdiga i individen Frankrikes sak var inte för en tysk att sakna omdöme eller för en fransman att ha omdöme; det säkraste för såväl den ene som den andre var att vara patriot.
s. 97-98,

(…) Patriotismen åstadkommer detta mirakel: man håller med sitt land liksom man i en kärlekstvist håller med sig själv.
s. 100

Det förvånande är att samma allmänhet som bara bedömer kriget och dess ledare efter tidningarna, är övertygade om att äga en självständig uppfattning.
s. 114

Våra nationalister är de mest extrema tyskhatare som tänkas kan. Men efter femton år är deras filosofi totalt förändrad. Visserligen ivrar de för att kriget ska fortsätta, men de vill det enbart för att utrota en krigisk ras och av kärlek till freden. Ty en krigisk civilisation av det slag som de för femton år sedan satte så högt, finner de nu avskyvärd; inte nog med att de klandrar Preussen för att ha låtit militärerna få överhand i riket, utan de menar också att de krigiska kulturerna tiderna igenom har raserat allt vad de nu finner värdefullt,…
s. 124


Ur Marcel Proust, Den återfunna tiden, Albert Bonniers förlag

torsdag, september 14, 2017

Rousseaus frihet

Jag har aldrig trott, att människans frihet bestod i att göra vad hon vill, men väl i att aldrig göra vad hon icke vill, och detta är den frihet, som jag alltid gjort anspråk på och ofta bevarat och genom vilken jag mest har varit till anstöt för mina samtida: ty vad dem beträffar, som är aktiva, bråkiga och äregiriga, som avskyr friheten hos andra och som icke bryr sig om någon frihet för sig själva, förutsatt att de understundom göra dem till viljes eller snarare att de dominerar de andras frihet, plåga de sig hela livet med att göra vad som bär dem emot och uraktlåta ingenting servilt för att kommendera.

Jean-Jacques Rousseau En enslig vandrares drömmerier, s. 124-125 (Ailos förlag)

måndag, augusti 14, 2017

Musse Pigg & Adolf Hitler

”Jag ger Führern 32 utmärkta filmer från de fyra senaste åren och 12 Musse Pigg filmer i en underbar konstnärlig box. Han är mycket glad för presenten och är lycklig över denna skatt som jag hoppas kommer att skänka honom mycket glädje och avslappning”.

Ur Joseph Goebbels dagbok. 22 december 1937. (Min översättning från en fransk utgåva).

fredag, augusti 04, 2017

Slut med katederundervisning

Vermont Medical School kommer att fasa ut alla sina föreläsningar till år 2019 rapporterar NPR. De ska ersättas med övningar i grupp... som visat sig ge bättre resultat...

torsdag, augusti 03, 2017

Tappad bakom en vagn

Strax innan midnatt den 24 maj 1920 stötte en järnvägsinspektör vid namn André Rateau på en äldre man i nattskjorta som vandrade utmed spåren några mil från Montargis i Loire. När Rateau bad mannen identifiera sig stirrade han in i lampans ljus och svarade utan att tveka:
- Jag är republikens president.
Annars verkade mannen mer chockad än förvirrad. Rateau förde honom till en av järnvägsbolagets byggnader ett par hundra meter bort och kontaktade de lokala myndigheterna. Hustrun till en järnvägsanställd noterade att nattvandraren hade väldigt rena fötter och antog därför att han måste ha varit en gentleman. Morgonen därpå dök det upp en lokal tjänsteman. Han kände genast igen den gamle mannen. Mannen i nattskjorta hette Paul Deschanel och var faktiskt Frankrikes statschef.

President Deschanel hade tagit ett regeringståg till Montbrisson samma kväll för att avtäcka en byst av en död senator. Franska presidenter hade den typen av representaiva sysslor under tredje republiken. Bortsett från att presideten föreslog regeringschef så hade han nästan ingen politisk makt. Hur presidenten ramlat av tåget efter att ha gått och lagt sig är osäkert. Men historien tystades ner och tidningarna uttryckte sig försiktigt.

De hela underlättades också av att Deschanel under hela sin långa politiska karriär nästan helt lyckats undvika att skaffa sig fiender. Han hade stuckit ut hakan en gång 1893 och blivit osams med Georges Clemenceau. Det var kanske oundvikligt eftersom Clemenceau blev osams med de flesta människor förr eller senare. Meningsutbytet ledde till en duell där Clemenceau skar upp Deschanels högra ögonbryn med en sabel. Det var normalt på den tiden men det hindrade inte Deschanel från att ha blivit rejält skrämd. Efter duellen var Deschanel så diskret att ingen någonsin tyckte illa om honom igen. Med tanke på hur fransk politik var då är det en häpnadsväckande bedrift som tyder på att Deschanel kanske inte var en fullt så medelmåttig politiker som han brukar beskrivas som.

President Deschanel åkte på en längre semester till riviäran efter sitt missöde på tåget men återhämtade sig inte. Han led av humörsvägningar och betedde sig ibland excentriskt. Det sägs att han badat naken i en fontän och gjort en massa andra tossigheter saker men det saknas säkra källor. Hur det än förhöll sig så avgick han i September.

Hur kunde en sådan bli president kan man undra? Det var kanske tack vare Georges Clemenceau som alltid sade sig rösta på den mest korkade kandidaten i alla val. 1920 ville han själv bli president men tyckte att en person som Clemenceau - mannen som nyss hade lett Frankrike till seger i första världskriget - inte skulle behöva kandidera officiellt till posten. Så han lät sina allierade sköta kampanjen och låtsades inte vara intresserad.

Det gav Aristide Briand, en av Clemenceaus många fiender, en idé. Han sökte upp Deschanel och frågade honom:
- Vill du bli republikens presiden?
- Är ni inte riktigt klok käre vän? svarade Deschanel. Ingen kan tänka sig att kandidera mot Clemenceau.
- Och om han inte kandiderar?
- Vad menar ni?
- Jag tror att jag känner den mannen väl. Han vill bli president men skulle aldrig erkänna det. Han stolthet är större än hans ambitioner.
När Deschanel sedan fick flest röster i ett inofficielt provval i pralementet kände sig Clemenceau förödmjukad och förbjöd sina allierade att sätta upp hans namn på vallistan. Det enda jag kandiderar till är pensionering, fräste han. Om han kandiderat på riktigt hade han förmodligen vunnit.
- Den här gången är det fransmännen som bränt Jeanne d´Arc, kommenterade Lloyd George.

För att komma till saken. Om det velat sig lite annorlunda hade Clemenceau kunnat vara fransk president fram till 1927. Han hade aldrig bett Aristide Briand - den franska politiker som gjorde flest eftergifter mot Tyskland (1924-1927) - att bilda eller sitta i regeringen...

onsdag, juli 26, 2017

Rättsosäker nyliberalism

När jag skulle stiga på ett plan till Kanada för några år sedan blev jag förhörd av flygbolagets personal. De undrade om jag tänkte åka vidare till USA. Det är möjligt att jag inte fått stiga på planet om jag hade svarat ja. När jag öppnade ett nytt bankkonto nyligen frågade man mig om jag var skatteskyldig i USA. Sverige har ingått ett avtal med Washington om att svenska banker ska fråga alla som öppnar ett bankkonto om det. Amerikanska banker ställer naturligtvis inga frågor till nya kunder på den svenska regeringens vägnar.

Flygbolagen och bankerna gör numera en del av det jobb som stater tidigare gjorde. Även inom EU sköter flygbolagen kontroller som tidigare utfördes av statstjänstemän. Man brukar säga att globaliseringen minskar statens makt men i verkligheten läggs den bara allt mer ut på entreprenad.

Staten har inte blivit mindre. Det är i själva verket mer aktiv än någonsin. De fria kapitalflödena övervakas av myndigheter och säkerhetstjänster. Frihandel och marknadsliberalism åtföljs av en massiv byråkratisering. Den är en oundviklig följd av liberaliseringen.

Nuförtiden ska allt upphandlas från det privata näringslivet. Inte bara ambulanstjänster, skola, och sjukvård utan nu också hantering av Transportstyrelsens säkerhetsklassade information. Det blir mycket som kan gå fel varje gång man byter utförare. Och lägger man ut hantering av känsliga uppgifter på privata vinstdrivande bolag som regelbundet samarbetar och samverkar med tusentals andra företag så ber man nästan om problem.

Den tristaste aspekten av den här regeringskrisen är att så många opinionsbildare försöker göra den till en opolitisk fråga. Ska man tro somliga så handlar det bara om enskilda personers omdöme och kompetens. Alla vet vi ju att historien tog slut när Berlinmuren föll. Marknadsliberalismen har segrat. Vad vi behöver är duktiga tjänstemän som kan upphandla tjänster och administrera den nyliberala staten. Man kan undra varför vi inte också upphandlar politiker, eller överlåter röstandet åt revisorer.